Dag 70.
Jag måste skaffa mig ett billigare boende, om sådant finns. Jag inser att jag nog inte kommer att klara av att ha ett hus. Speciellt tufft känns det kanske nu i och med sjukskrivning och extremt lite på lönekontot. Håller först och främst tummarna för att ingen räkning behöver bli obetald, sedan för hur månaden ska överlevas. Nu går jag in för att överleva med ett leende på läpparna ändå. Lite lättare hade det definitivt varit om inte München resan avgår om 2 dagar men, den är också en av få anledningar till att jag orkar fortsätta kämpa mig igenom den nya vardagen. Den är definitivt en av anledningarna till att jag håller huvudet kallt och inte flippar ur på någon.. Så nej, jag tänker inte gråta över spilld mjölk men detta är stunden då ärmarna kavlas upp. Koka soppa på en spik månaden är här; och den är säkert bara den första av många. Det är vad det är.
Hej Torsdag.
Mary spekulerar 