Jag är på hemmaplan men bara för en kort stund. Några timmar efter att jag öppnat resväskan så bokades en ny biljett tillbaka ner till Västkusten. Det blir EM. Det blir lite egen semester. Ha le lu ja. Så jag hinner klippa gräset, packa upp och packa om för att sätta mig på flyget tillbaka på söndag morgon. Känns bra. Överlag så känner jag mig just som en liten boll som ska pressas genom ett fyrkantigt hål. Det är lite knöligt; lite fel därför är varje känsla av att något är bra eller rätt väldigt välkomna – jag håller hårt i dem. Även om jag tror och hoppas på hösten; jag hoppas på att bli inspirerad genom utbildningen jag ska gå; eller att känna mig tryggare i lite mera inkomst via jobbet, kanske lite mindre utgift. Idag hann jag ta emot ett besök av fiber installatörerna som kontrollerade var fibern ska dras in i huset – det blev som jag önskat tack o lov.
Idag har storebror varit på kalas 1 och i morgon ska han på kalas 2 medan lillebror leker med en annan lillebror som inte heller få gå på festligheter. Jag bävar och drar mig för att säga till killana att jag ska åka iväg igen, kommer de verkligen köpa detta? Kommer de förstå?, eller tycka att mamma är värd en semester eftersom mamma ju precis har kommit hem ifrån en semester… ja. Det blir nog inte jätte populärt men de ska börja skola så det finns distraktioner så det räcker och blir över till nästa vecka. Och jag är bara jätte glad att jag får känna lite på Ridsport EM vibbar som jag aldrig haft privillegiet att göra förrän nu.
Så semester vibbarna är inte riktigt över än, jag rullar vidare på västkusten även nästa vecka; försöker bara övertala mig själv om att jag verkligen är värd detta!
Hej hopp i galopp!
Mary spekulerar 